Har planerat denna promenad och verkligen sett fram emot den. Vaknar till regn och rusk..Funderar först om vi skulle ha struntat i den, men sen bestämmde jag mig för att trotsa det tråkiga November vädret...Det har ju liksom regnat och varit blött, lortigt och tråkigt i evigheter nu....Hundarna var kanske inte lika imponerad över en promenad i dag...Förutom Indo då....han hänger ju alltid på BARA det händer nåt....Melona var väl lite på, MEN den tredje hunden bara försvann...Gick ut med packning och två hundar till bilen...Sedan gick jag in och letade efter den tredje.. Hon hade gömt sig i kojan i lilla rummet, där satt hon blick stilla och hoppades att jag inte skull se henne...

För ca 3 veckor sedan så upptäckte jag att ena klon på Mexx baktass spretade lite och av och till gick han lite konstigt....Upptäckte att han var lite svullen ovanför karpalleden...Vi bokade iaf en tid hos vetrinären.  Mexx skötte sig alldelles utmärkt på bordet hos vetrinären trots att jag såg att han var väldigt stressad så stod han blick still på bordet och vetrinären fick göra precis vad hon ville...

Hon började att undersöka hans rygg och ben och tass, tittade tänder ( och fick igen beröm för fina välskötta tänder :-)  )lyssnade på hjärtat. Hon hörde ett litet blåsljud men var helt övertygad att det berodde på stress....( Det är inte helt ovanligt att man kan höra blåsljud på hjärtat på hund pga smärta, stress eller sjukdom...)    Först skrämde hon upp oss lite när hon kände svullnaden på mexx tass och sa att hon ville kolla upp det så det inte var en tumör...Det blev oxå en röntgen....först utan sedering och Mexx låg visserligen still, men var lite spänd så han fick en sedering.  Röntgen visade på en ligament skada....Han har sedan ätit Rimadyl i 21 dagar...Och visar ingen smärta just nu....

Vetrinären sa att man kan operera, men det var inte helt okomplicerat och med tanke på hans ålder..( Mexx blir 10 år på julafton)  så bestämmde vi för att se vad som händer nu när han slutat med sin kur med smärtstillande.

Mexx får inte riktigt ännu följa med på våra långturer med lösspring i ur skogen, vilket han är mycket missnöjd med och det får alla här hemma höra när han sätter i gång att yla när flocken splittras...( Han är aldrig helt ensam här hemma, men han är tydligt missnöjd ändå... Jag vill se lite vad som händer nu när han slutat med sitt smärtlindring så han inte anstränger sig för mycket och får en ny inflammation.. Mexx är fortfarande i fin form och gillar att röra sig...Det är driv i killen..så lite synd om honom är det nu när han inte får följa med på det roliga...Det blir lite halvlängre promenader i rullkoppel i stället och inget spring mitt inne i skogen...

Precis som vanligt så dykern vintern upp över en natt...Ännu så länge så kan man stå ut med vintern bara det håller sig på ett par - grader.....

I alla fall i dag blev det en singel promenad. Den ena hunden nitar redan i köket och den andra följer med en liten bit och gör sina behov och sedan var matte så jäkla dum och frågade hunden om det var kallt....Hon nitade direkt och vägrade gå ett steg till....Bara att gå hem med henne och sedan börja om med den tredje hunden som fick leka fotomodell......Känns väldigt konstigt att bara gå med en hund....

Kylan smyger sig på nu. I dag var det flera minusgrader ute. Vilket resulterade i vacker vy i en frostig skog...Helt underbart för skälen. Ja underbart för hundarna med som fick springa liter fritt..Med på promenaden i dag var gammeltanten Chili ( snart 11 år) Melona, Lizza  och busungen (drygskåpet) Indo...Mexx är skadad så han får inte gå så mycket och långt..( mer om det skriver jag i ett egtet inlägg om honom)  Kemizo som är våran tråkmåns här hemma gillar inte längre promenader, så hon får helt enkelt vara sällskapsdam åt Mexx och gå med på hans promenader....

Kameran hängde med och det blev lite fotografering på mina fyrbenta hjärtan...

Nu är dom sådär härligt trötta som de bara kan bli av hjärnjympa och fri spring i teräng mitt inne i skogen....

Frågar man mig så är den absolut bästa tiden att vistas i skogen antingen i gryningen eller i skymmningen.. Egentligen gillar jag gryningen bäst för då går man åt ljuset...Men det sista året så har jag varit lite lat på mornarna och det i stället har blivit promenader i skymmningen vid älven...Det är så otroligt vackert i solnedgång eller uppgång...

Jag har lärt mig att inte vara rädd för mörkret i skogen bara  vi börjar gå innan det blir mörkt och börjat uppskatta det i stället, så tyst och så stilla och vi är ensamma...

Två lediga dagar och de blev som vanligt i hundarnas sällskap....Jag har ju inte berättat att jag för 5 veckor sedan ramlade och fick en muskelbristning i hamstringsmuskeln, vilket gjorde mycket ont. Så vi har inte varit så aktiva som vi brukar vara...Det är bättre nu, men långt i från bra..Men vi  hankar oss fram..Det som är värst är att så fort jag halkar en snubblar till så sträcker jag till den muskeln i gen.. Jag är livrädd att göra illa mig igen för det gjorde riktigt...riktigt ont första dagarna och veckan..Sjukgymnasten säger att den här skadan kommer ta mellan 6-12 månader att läka ut och bli bra och starkt i gen...

Men i alla fall, vi begav oss över Insjö bron och ut på åkrarna till Häradsbyggden och njöt lite av hösten...( Känns lite som jag missat den då jag inte kunnat vara ute i skogen som jag vill )

I går tog jag "Ungdommarna" med mig och åkte tåg till grannkommunen Rättvik...för lite äventyr....

Nu väntar en arbetshelg och sedan en efterlängtad semester vecka....Trevlig helg på er.....

vi har haft ett underbart väder denna helg och nutit av höstens vackra färger....MEN med hösten kommer oxå basenjisarnas löp. Denna gång har Kemizo och Lizza varit SKIT DRYGA under sina löp...Pipit, gnällt, suttit vid dörren och skakat och emellanåt börjat YLA...Pojkarna har varit rätt coola fram till i dag. I dag är det nog precis RÄTT dag..Indo har haft det jätte jobbigt..Lizza tycker inte att pojkarna här hemma duger så hon vill bara UT...UT...UT....sitter på trappen och trånar.......VEM SA ATT HANAR VAR JOBBIGA VID LÖP....Här hemma har tikarna varit drygare i år....

INDO OCH JAG FLYDDE FÖR OSS SJÄLVA TILL SKOGS

Från och med nu ska jag blåsa lite liv i den här bloggen. Den har stått stilla allt för länge nu...Jag börjar med att dela med mig av några härliga bilder från våran utflyckt till Sivergruvan i Säter. Östberga Silvergruva..En sådan otroligt härlig plats att båda njuta och ta det lite lungt, men även att  ta lite fina bilder....

Nu har första valpen flyttat...Det känns må ni tro..Hon var MIN LILLA TJEJ. Men jag fick lov att ta det beslutet. Jag kan ju inte ha hur många hundar som helst.  Jag vet att hon fått ett jättebra hem med MASSOR av kärlek och hon har säkert redan glömt mig vid det här laget. MEN  det känns hårt iaf...Hon kommer bo granne med sin pappa Solis med matte Mia...

vintern kan faktist vara vacker, fast det inte är sol...Den kan vara vacker även en gråmulen dag...Men allra vackrast är den de där sena eftermiddagarna...Sena eftermiddagspromenaderna längst älven i skymmningen och solnedgånger...De är underbara...Det är vackert, det är lungt och stilla och framför allt vi är ensamma.....